damn
jag är värsta tänkarn, som har tappat förmågan att formulera mig.
tror inte jag har haft så många nya tankar i huvudet och funderingar och nya saker som känns väääldigt intressanta på länge och väldigt mycket har gått upp för mig på sista tiden.. men det känns ändå som det finns mycket mer innan jag förstår, känns som att det är lite far away och jag kan inte förklara någonting, kan inte greppa det.
allt handlar ju egentligen om att formulera sig. kan man inte det spelar det ingen roll hur smart man är.. omvärlden kommer aldrig få reda på det ändå.. och folk som är super intelligenta men socialt efterblivna räknas ändå som korkade.. så ja.
men det känns härligt ändå. trots detta handikapp. som ett uppvaknade, för det är jääääävligt skönt att slippa gå runt och känna sig likgiltig till allt, det har faktiskt varit så rätt länge för mig, har haft allting på ett avstånd ifrån mig och inte riktigt tagit in någonting ordentligt, därför inte behövt känna på några känslor. och det har jag inte gjort med flit, det har bara varit så... jag har inte velat ta in massa nytt i mitt liv för rädslan av att kanske misslyckas att anstränga sig och inte duga till osv all den pressen och ångesten man kan känna över att inte duga till. det kändes som jag nöjde mig med livet som det var, inte riskera massa jävla problem här inte. jag är ju bra på det jag gör nu.. och vad fan är det?
men det har släppt för ett år sen när min lilla depp period gick över, det är Så värt att vara osäker på saker, ny, och nyfiken, kanske göra bort sig totalt för man seeer saker och upplever saker. lever lite, allting är inte likgiltigt, och du kommer aldrig veta allt. man lär sig tills man dör. vadfan liksom ofta man inte ser dum ut när man går runt och tror att man upplevt allt redan och vuxit ifrån alla andra.. för jag tror det var det jag trodde lite... och det om Något är störande. såna människor vill man bara slå på käften. visst kan jag känna så fortfarande ibland, gammal, men det kan väl alla i vissas sällskap och i andras gör man inte det. jag är nog ganska barnslig för det mesta haha
Och idag var alla på ungdomsmottagningen haha. träffade bla sofie där och frågade vad hon skulle göra där
men nä hon bara hängde där, ragga lite brudar sa hon
chill! kanske man skulle pröva nån dager haha - just kidding! nej men ärligt
tror inte jag har haft så många nya tankar i huvudet och funderingar och nya saker som känns väääldigt intressanta på länge och väldigt mycket har gått upp för mig på sista tiden.. men det känns ändå som det finns mycket mer innan jag förstår, känns som att det är lite far away och jag kan inte förklara någonting, kan inte greppa det.
allt handlar ju egentligen om att formulera sig. kan man inte det spelar det ingen roll hur smart man är.. omvärlden kommer aldrig få reda på det ändå.. och folk som är super intelligenta men socialt efterblivna räknas ändå som korkade.. så ja.
men det känns härligt ändå. trots detta handikapp. som ett uppvaknade, för det är jääääävligt skönt att slippa gå runt och känna sig likgiltig till allt, det har faktiskt varit så rätt länge för mig, har haft allting på ett avstånd ifrån mig och inte riktigt tagit in någonting ordentligt, därför inte behövt känna på några känslor. och det har jag inte gjort med flit, det har bara varit så... jag har inte velat ta in massa nytt i mitt liv för rädslan av att kanske misslyckas att anstränga sig och inte duga till osv all den pressen och ångesten man kan känna över att inte duga till. det kändes som jag nöjde mig med livet som det var, inte riskera massa jävla problem här inte. jag är ju bra på det jag gör nu.. och vad fan är det?
men det har släppt för ett år sen när min lilla depp period gick över, det är Så värt att vara osäker på saker, ny, och nyfiken, kanske göra bort sig totalt för man seeer saker och upplever saker. lever lite, allting är inte likgiltigt, och du kommer aldrig veta allt. man lär sig tills man dör. vadfan liksom ofta man inte ser dum ut när man går runt och tror att man upplevt allt redan och vuxit ifrån alla andra.. för jag tror det var det jag trodde lite... och det om Något är störande. såna människor vill man bara slå på käften. visst kan jag känna så fortfarande ibland, gammal, men det kan väl alla i vissas sällskap och i andras gör man inte det. jag är nog ganska barnslig för det mesta haha
Och idag var alla på ungdomsmottagningen haha. träffade bla sofie där och frågade vad hon skulle göra där
men nä hon bara hängde där, ragga lite brudar sa hon
chill! kanske man skulle pröva nån dager haha - just kidding! nej men ärligt
Kommentarer
Trackback
