en såndär kulturpersonlighet.

att hitta en identitet.
jag vet inte jag är faktiskt inte så besvärad med att vara identitetslös nu.. men det kanske jag inte är, identitetslös. det är jag ju inte förstås, men för mig känns det så.

Det finns en strävan hos människor efter den här romatiserade myten, bilden, av hur man ska vara. Man ska ha haft det svårt och ha haft det fattigt och helst komma från arbetarklassen. man ska ha erfaternheter av livet när man är 15 år gammal. föräldrarna var alkoholister och man har ensam fått gått igenom Oberglipligt svåra tider, man ska gräva i sin svåra uppväxt. oftast har man det inte värre än andra. eller oftast har alla andra det lika svårt som en själv.
Det ju det här också med att det är lite obehagligt att tillhöra den där massan. som räknas som.. majoriteten, där alla har det bra. där ingen har varit med om någonting, ingen är speciell. för det är svårt se på massan och se att alla är intelligenta erfarna, sårade, starka människor som har en lång historia bakom sig. alla är vita papper.
Det är viktigt det här att "hitta min grej". det som är "jag". att skilja sig.
det finns liksom en ide om att man ska leva fullt ut, vara med om allting för att vara en riktig konstnär.
i konstnärliga utryck finns som en slags svartsyn.. allt som är svart är vackert. och vi Problematiserar vårt eget liv.
Det svåra är nog inte att skaffa sig en identitet, att bevisa sig. jag mår bra, jag har det här, eller jag mår dåligt, jag har varit med om saker ni inte kan relatera till, som det verkar som att alla människor har ett behov av. det svåra är väl att bara vara opåverkat. sen har jag nog också ett problem med att alltid eftersträva det svåra. nu gör jag det dock nog inte med besvär, för det är lättare när man kommit till någon slags insikt. känns lättare i alla fall.

att random skriva ner sina tankar.

Orden skit, spillning och bajs omdirigerar hit. För andra betydelser, se Skit (olika betydelser) och Bajs (olika betydelser).

har fan inte haft tid att skriva.. har inte haft tid med någonting på senaste tiden, pluggat, jobbat, städat, jobbat, tvättat, jobbat, handlat julklappar, jobbat, lagat mat till mig och frida, jobbat, jobbat, jobbat, diskat, bakat till jul eftersom jag inte hade råd med särskilt många julklappar, typ joannas julklapp. så har inte suttit vid datorn på jag vet inte hur länge.

jag längtar iaf tills joanna flyttar hit. jag saknar att ha ett spontant liv.

nu ska jag bara tvätta fyra tvättar till, damsuga hela lägenheten och städa mitt rum sen är jag fri! ska väl gå och och fota vintern eller något kul.

summertime - janis joplin

I lördags när joannas far Kryckan hade födelsedagsfest blev det en hel del bravader. för det första kom dom söta poliserna två gånger, en gång utav att grannen ringde, och en gång utav att kryckan själv ringde för att skicka tillbaks på grannen. Mycket gitarr och gråtande och kärleksförklaringar och kyckligätande (mest jag) och serious talk i köket och eld i köket och krossat glas i köket och deck i soffan. ja... you get it.
Det slutar iaf med att jag och joanna sitter asfulla vid facebook.
Fan. det går inte ladda upp bildenra, snart. det var roligast i världen idag iaf.

cry baby

Det här jävla jobbet tar död på en. jag trodde jag skulle vara den sista att klaga på ett jobb nu, vilket som helst, men hevlete!
annars går vardagen på repeat just nu är känslan.

men du, är iaf mer än jag någonsin bett om. jag är så glad att jag har dig. finaste finaste du

I kept asking why our world seemed to be collapsing and things seemed to be getting so shitty. And he'd say, "that's the way it goes, but don't forget, it goes the other way too."

One of these mornings

Rasmus och jag har slagit vad! Nu är det krig.
han påstår. att jag har skrivit Mkt i min uppsats. För det första har jag alltid stört mig på förkortningen Mkt av ingen anledning alls och jag har Aldrig förut vad jag kan komma på skrivit Mkt!!!!!!!! så varför min kära skulle jag göra det i en uppsats? han tror han vet. Skrattar och säger att jag kommer bli ägd. vääääänta bara till jag får tillbaks den. han är skyldig mig en snusdosa.

they see us together, chasing the moonlight

sitter och fördriver tid imellan ett nationellt engenskalprov. Jag är inte ens nervös, dubbelkollade inte ens det skriftliga provet innan jag lämnade in det. Det brukar ju alltid gå bra när man tror att det ska gå åt helvete och jag känner att jag inte orkar oroa mig för någonting just nu.

igår såg jag, joanna, viktor och rasmus på bröllposfotografen. Skitbra!
haha, det var sista chansen så vi var Helt själva i hela biosalongen.
Jag börjar: joanna! har du nån gång skrikit ditt allra högsta i en biosalong?!:D:D:D
Joanna: ja VAD KUUL!!
Viktor: NEEJ!
Rasmus: stön
Ronja & joanna: ameh "varför inte dåför"?
Viktor: om vi låter er börja kommer det bara sluta med "har du någonsin dansat framför filmen?", " har du nånsin bajsat på mattan?"

hahaha, hallå. vad tror dom egentligen. det blevde helt lugnt.


RSS 2.0