loungeact

haha jag vaknar för en gångs skull tidigt. två timmar kvar tills jag börjar skolan tänker jag, sätter mig vid datorn, och nu har jag bråttom igen. idag ska jag förhoppningsvis till jesper och göra mer dreads. imorn kommer rasmus.
jag saknar joanna, har suttit och kollat igenom alla bilder från våra äventyr :D roadtrippen, resorna till stockholm, alla festivaler, alla parkhäng och nördiga hemma kvällar. fan vad jag har fnissat. det känns ganska korkat att sitta och fnissa högt nr man är helt själv i en stor ödslig lägenhet. fnisset ekar sen känner man sig själv. haha
fast nu måste jag till skolan!

och det är mina egna tankar jag mår dåligt av. inte situationerna i sig. och ibland tänker jag fortfarande att jag kanske borde vara ensam.

ÅHH jag blev så glad när jag läste ditt inlägg joanna! :D det är precis så jag har känt mig på sista tiden, jag vill hitta på saker och det nu! jag vet att du är det roligaste människan man kan umgås med och vi har alltid kul tillsammans när vi kör igång :D och fetsivaler och supa och resor och hippieringar och hittepå i ungkarlslyan everyday!
hihihihihi :D nu är jag sjuktjätteglad, jag måste nog springa ett varv runt lägenheten annars bajsar jag nog på mig!!!

Och det var skönt att berätta det som tyngt mitt bröst i någon vecka nu, och att få bekräftat att jag inte är dom för dig.
man behöver motgångar för att kunna uppskatta när det är underbart så det underbara inte blir vardag, och jag älskar dig!
och! jag kunde inte ha det bättre än jag har det nu, du är en underbar vän joanna!

Om part1 på ett tag inte hör av sig, börjar part2 fundera och spekulera, undra varför, börjar söka bekräftelse; tänk om det är så att part1 kanske har tröttnat eller fått känslor för någon annan eller vad nu kan vara skälet. part2 måste veta. då blir part2 bara ännu mer på och kanske lite kvävande för part1 och part1 tar mera avstånd och får mindre behov av att ses just nu och kanske tillochmed lite avsmak. part1 får ju hela tiden bekräftelse för att part2 bara blir mer och mer på och efterhängsen. Part2 lämnas ovetande och förvirrad och blir ofta lättare arg och sur för småsaker eftersom den känner sig obetydlig och vill få fram känslorna igen och sätter tvång och regler men gör bara situationen ännu jobbigare. tillslut blir det så att part1 träffar part2 bara när den måste, tar alla tillfällen att hitta på andra saker "när man väl kan" då part1 vet att den snart antagligen kommer bli tvingad att träffa part2 igen. Part2 känner av att part1 inte träffas av Vilja och lust utan för att part1 Borde.
Part2 är oftast också medveten om att den bara borde låta part1 vara för att bryta den onda cirkeln, så part1 tillslut kan komma till part2, men har inte riktigt styrkan eller viljan att hålla sig undan, att inte höra av sig, oftast pga av det stora bekräftelsebehovet och pga låg självkänsla.

Jag älskar dig!

nyss uppkommer från ungkarlslyan joanna och henkes' . sitter här iförd endast en skjorta med magen full av choklad pudding och mannafrutti(i magen, inte på) och lyssnar på stones. Styrde dyngtrevlig kväll hos cissi igår, och det var 'hug a dread head day' igår så det blevde många kramar minsann!
ser fram emot att fixa hela håret snart, och att tatuera mig, och att fixa öronen. och så undrar jag vad jag ska göra sen.. då är det ju liksom fullbordat.
Väntar på att rasmus ska vakna och höra av sig så vi kan umgås. sen ikväll ska vi till carl och johans spelning. sen ska jag jobba, club 2 fingers; mycket musik inatt !

för tillfället står på listan: boyfriendjeans från HM, Töjningar, tatueringstid, löshår till dreads,

jag på myshumör!

Luftslottet som sprängdes var lika bra som dom andra filmerna och lisbeth var lika cool! vi köpte godis för fan hundra spänn och när vi gick ut från salongen såg påsen lika stor ut som när vi gick in. haha..

Rasmus är världens lugnaste. layd back. jordnära. när han säger något så är det något som är värt att tänka på.
Jag är rastlös. jag vill på äventyr. när jag säger något så är det oftast svammel, oklara tankar och jag gör bort mig och jag växlar humör.
vi kompenserarar varandra rätt bra. Jag har fortfarande inte vant mig vid att du genomskådar mig så lätt. och det är fortfarande läskigt och pirrigt att säga jag älskar dig till dom lugnaste ögonen i världen. men jag älskar när jag får dom att lysa