analysation in the station
När jag läste igenom min blogg hittade jag ett inlägg som ganska bra sätter ord på något som jag tänkt mycket på på senaste tiden.
"Människor dömmer verkligen alla andra efter sig själva.
Människor tror att alla andra funkar precis som dom själva gör, tänker precis som dom själva gör, i grund och botten.
Om jag alltid beter mig på ett visst sätt mot någon när jag är sur, så tror jag att om någon annan beter sig på samma sätt mot mig så är den personen sur(vilket inte alls är säkert, eftersom alla fungerar väldigt olika),
den personen kanske inte alls var sur, utan bara tankspridd eller what so ever.
men vi tar förgivet att andra funkar som vi själva och dömer sedan utefter det.
folk som snackar mycket skit om andra, är oftast dom som klämmer ur sig "Jag hatar folk som snackar skit! det är det värsta som finns."
Ingen gillar folk som snackar skit, skillnaden är bara att vissa människor tar inte förgivet att alla runt omkring går och snackar skit hela tiden, för att dom själva inte beter sig så, så det är inget självklart beteende för dom.
Godtrogna människor, som inte tror något ont om någon, som alltid vill hjälpa till och finnas där, tar förgivet att alla andra är goda människor som alltid vill alla väl, och blir därför ofta utnyttjade och trampade på, för att dom inte kan förstå hur en människa kan vara ond, för att dom själva har så stora hjärtan."
Som sagt, det är ett väldigt intressant ämne. för om man är medveten om det kan man lära sig så mycket om andra.
Folk vill gärna vara duktiga och analysera(som jag gör nu haha!) veta bäst osv, och när folk sitter och analyserar andra, berättar hur andra beter sig och hur folk funkar, så säger det oftast mycket mer om dom själva än om personen som dom analyserar.
"Sådär gjorde ju hon bara för att hon hela tiden måste visa alla andra hur jävla bra hon är" betyder egentligen: så hade jag gjort om jag ville visa alla andra hur bra jag var.
(Sen kan man ju faktiskt efter en väldigt lång tid lära känna en människa, och då vara mer säker på varför personen verkligen beter sig som den gör, men ofta dömmer istället för att verkligen lära känna dom)
Och jag tror att man måste acceptera att människor alltid kommer fela, massor, och alltid, för att verkligen kunna älska människor villkorslöst.
Kunna se det fina i folk och acceptera det fula, eller tillochmed lära sig tycka om det fula.
"Människor dömmer verkligen alla andra efter sig själva.
Människor tror att alla andra funkar precis som dom själva gör, tänker precis som dom själva gör, i grund och botten.
Om jag alltid beter mig på ett visst sätt mot någon när jag är sur, så tror jag att om någon annan beter sig på samma sätt mot mig så är den personen sur(vilket inte alls är säkert, eftersom alla fungerar väldigt olika),
den personen kanske inte alls var sur, utan bara tankspridd eller what so ever.
men vi tar förgivet att andra funkar som vi själva och dömer sedan utefter det.
folk som snackar mycket skit om andra, är oftast dom som klämmer ur sig "Jag hatar folk som snackar skit! det är det värsta som finns."
Ingen gillar folk som snackar skit, skillnaden är bara att vissa människor tar inte förgivet att alla runt omkring går och snackar skit hela tiden, för att dom själva inte beter sig så, så det är inget självklart beteende för dom.
Godtrogna människor, som inte tror något ont om någon, som alltid vill hjälpa till och finnas där, tar förgivet att alla andra är goda människor som alltid vill alla väl, och blir därför ofta utnyttjade och trampade på, för att dom inte kan förstå hur en människa kan vara ond, för att dom själva har så stora hjärtan."
Som sagt, det är ett väldigt intressant ämne. för om man är medveten om det kan man lära sig så mycket om andra.
Folk vill gärna vara duktiga och analysera(som jag gör nu haha!) veta bäst osv, och när folk sitter och analyserar andra, berättar hur andra beter sig och hur folk funkar, så säger det oftast mycket mer om dom själva än om personen som dom analyserar.
"Sådär gjorde ju hon bara för att hon hela tiden måste visa alla andra hur jävla bra hon är" betyder egentligen: så hade jag gjort om jag ville visa alla andra hur bra jag var.
(Sen kan man ju faktiskt efter en väldigt lång tid lära känna en människa, och då vara mer säker på varför personen verkligen beter sig som den gör, men ofta dömmer istället för att verkligen lära känna dom)
Och jag tror att man måste acceptera att människor alltid kommer fela, massor, och alltid, för att verkligen kunna älska människor villkorslöst.
Kunna se det fina i folk och acceptera det fula, eller tillochmed lära sig tycka om det fula.
Kommentarer
Trackback
